Man använder en inhalator mot astma eller KOL

Så säkerställer du att astmamedicinen faktiskt når ner i luftrören

Varför astmamedicinen ofta stannar i halsen istället för lungorna

Det är lätt att tro att en inhalator automatiskt levererar hela dosen till lungorna så snart munstycket placeras mellan läpparna. I praktiken kan upp till 70 till 80 procent av personer med astma använda inhalatorn på ett sätt som minskar läkemedlets effekt, ofta utan att märka det. En del av dosen kan fastna i munnen och svalget, medan för lite når de nedre luftvägarna där inflammationen och sammandragningen finns.

Bismak, torrhet, irritation eller heshet efter inhalationen kan vara tecken på att en stor del av läkemedlet har deponerats på fel plats. Det betyder inte alltid att tekniken är fel, men det är en anledning att be vårdpersonal kontrollera hur inhalatorn används. Forskning om inhalationsteknik, bland annat en aktuell översikt i en vetenskaplig analys av inhalationsproblem, visar varför hantering, andningsflöde och samordning spelar så stor roll. När tekniken förbättras kan behandlingseffekten ibland öka tydligt utan att dosen behöver höjas.

Fysiken i dina luftvägar och varför mikroskopiska partiklar krockar

Inhalationsläkemedel är utformade för att verka direkt i luftvägarna. Bronkvidgande läkemedel kan minska sammandragningen i luftrören, medan inhalerade kortikosteroider dämpar den inflammation som gör luftvägarna känsliga och trånga. Vid KOL används flera typer av inhalerade läkemedel för att minska andfåddhet och förbättra luftflödet. För att få denna effekt måste tillräckligt mycket av dosen passera förbi mun och svalg och nå de mindre luftrören.

En viktig förklaring är så kallad tröghetsimpaktion. När en aerosol eller ett pulver färdas snabbt in i munnen och sedan möter en tvär krökning längst bak i svalget hinner partiklarna inte följa med luftströmmen. De fortsätter i stället rakt fram och krockar med svalgväggen. Därefter sväljs de ofta ned. Det är särskilt vanligt när en spray inhaleras för snabbt eller när dosen avfyras innan en lugn inandning har börjat.

Partikelstorlek, hastighet, luftvägarnas form och den egna andningen påverkar tillsammans var läkemedlet hamnar. Partiklar på ungefär 2 till 5 mikrometer har i studier gett goda förutsättningar för deposition i lungorna, men rätt storlek räcker inte om inhalationsflödet blir fel. Ett alltför kraftigt flöde kan öka mängden som fastnar i svalget vid spray, medan ett för svagt andetag kan göra att pulverinhalatorn inte frigör läkemedlet ordentligt. Därför framhålls både inhalatorval och teknik som centrala delar av behandlingen i Läkartidningens genomgång av inhalatorer.

Pulver eller spray kräver två helt motsatta andningsmönster

Det vanligaste misstaget är att använda samma andningssätt till alla inhalatorer. Pulverinhalatorer, ofta kallade DPI, behöver vanligtvis ett snabbt och kraftfullt andetag. Det är den egna inandningen som drar med sig läkemedelspulvret och bryter upp större pulveransamlingar till mindre partiklar. Sprayinhalatorer, ofta kallade pMDI, fungerar tvärtom bäst med en lugn, långsam och djup inandning som börjar samtidigt som dosen avfyras.

Inhalatortyp Andning Viktiga moment Vanlig fallgrop
Pulverinhalator Snabb och kraftfull Andas ut bredvid inhalatorn, ladda dosen enligt instruktionen och andas sedan in djupt För svagt andetag eller att andas ut in i apparaten
Sprayinhalator Långsam, jämn och djup Skaka om det står i bruksanvisningen, börja andas in och tryck av dosen under inandningen Att trycka av för tidigt eller andas in för snabbt
Spray med spacer Lugn inandning eller flera vanliga andetag Avfyra en dos i behållaren och andas in enligt instruktionen Att ta flera puffar i behållaren samtidigt

Vid pulverinhalator ska utandningen normalt göras bredvid apparaten. Fukt från utandningsluften kan påverka pulvret och göra att dosen inte frigörs som avsett. Efter en djup inandning är det bra att hålla andan en stund. För sprayinhalator ska en full utandning göras före dosen, men inte in i själva inhalatorn. Därefter börjar en långsam inandning, dosen avfyras och inandningen fortsätter lugnt i ungefär fyra till fem sekunder. Exakta moment kan skilja sig mellan modeller, så bruksanvisningen och en praktisk demonstration är viktiga.

Andningsbehållaren som förvandlar spray till en lugn medicindimma

En spacer, eller andningsbehållare, kopplas till en sprayinhalator och fungerar som ett mellanrum mellan apparaten och munnen. När dosen avfyras bromsas den snabba strålen inne i behållaren. Partiklarna får därmed möjlighet att sväva kvar en kort stund i stället för att slå mot tänder, tunga och svalg. Det gör att medicinen kan andas in med en lugnare rörelse och ger större marginal om hand och andning inte är perfekt samordnade.

Person håller en astmainhalator och dess röda skyddshylsa
En andningsbehållare ger spraydosen en lugnare väg till lungorna och minskar kravet på perfekt samordning mellan hand och andetag.

Detta är särskilt värdefullt för barn, äldre personer och personer med nedsatt lungfunktion eller dålig koordination. Barn under fyra år behöver ofta spacer med mask, medan många barn från ungefär fyra års ålder kan använda munstycke om tekniken fungerar. Vid cirka sex till sju års ålder kan vissa barn byta till pulverinhalator, men beslutet bör baseras på en praktisk teknikbedömning, inte enbart på ålder. Regionala rekommendationer om spacer beskriver både dessa alternativ och hur behållaren används.

En spacer kan också minska mängden inhalerat kortison som fastnar i munhålan. Det kan innebära mindre risk för heshet och svampinfektion i munnen, även om munsköljning fortfarande behövs efter kortison. Kliniska sammanställningar på PMC om andningsbehållare och läkemedelsdeposition beskriver hur en spacer kan minska orofaryngeal deposition och förbättra förutsättningarna för att läkemedlet ska nå lungorna. En spacer är dock inte rätt tillbehör till alla inhalatorer, och vissa andningsstyrda apparater ska inte kombineras med behållare. Kontrollera därför alltid modellens instruktioner.

  • Avfyra normalt bara en puff åt gången i behållaren.
  • Andas in direkt efter dosen, enligt instruktionen för just din spacer.
  • Om en djup inandning är svår kan flera lugna andetag användas, särskilt hos små barn.
  • Rengör behållaren enligt bruksanvisningen och låt den torka på det sätt som anges.
  • Använd mask tills barnet kan sluta tätt runt munstycket utan läckage.

Tre enkla kontroller du kan göra framför badrumsspegeln

En spegel kan avslöja sådant som är svårt att känna själv. Titta efter om det kommer en synlig puff utanför munstycket, om läpparna inte sluter tätt eller om läkemedelsdimma går ut genom näsan. Hakan bör vanligtvis hållas rakt fram, inte kraftigt ned mot bröstet. Vid spacer med mask ska masken sluta tätt över näsa och mun, utan större glipor.

Efter inhalationen behöver partiklarna få tid att sedimentera i luftvägarna. Försök därför hålla andan i omkring tio sekunder om det känns möjligt, eller så länge som är bekvämt. Därefter kan luften andas ut lugnt. Efter inhalerat kortison ska mun och svalg sköljas med vatten som sedan spottas ut. Det är en enkel vardagsrutin som kan minska obehaglig smak, irritation och risken för lokala biverkningar.

  1. Kontrollera att rätt inhalator används och att dosen är laddad enligt modellens instruktion.
  2. Andas ut bredvid inhalatorn, inte in i en pulverinhalator.
  3. Placera munstycket korrekt och slut tätt med läpparna.
  4. Anpassa andetaget efter typen: snabbt och kraftfullt för pulver, långsamt och djupt för spray.
  5. Håll andan omkring tio sekunder om det går.
  6. Skölj munnen och spotta ut vattnet efter inhalerat kortison.

Om effekten känns otillräcklig, om inhalatorn ofta ger hosta eller om tekniken känns osäker bör vårdcentral eller apotek kontaktas. Ta med den faktiska inhalatorn, eftersom olika modeller kan ha olika laddningsmoment och motstånd. Ändra inte dosen på egen hand, särskilt inte vid försämrad andning eller återkommande nattliga symtom.

Ta kontroll över din inhalation och upplev skillnaden i varje andetag

Rätt inhalationsteknik kan ibland ge en märkbar förbättring som liknar effekten av en doshöjning, men utan den ökade läkemedelsmängd som kan ge fler biverkningar. Det handlar inte om att alla ska använda samma inhalator. En pulverinhalator kan fungera utmärkt för den som kan skapa tillräckligt inspiratoriskt flöde, medan spray med spacer ofta är ett tryggare alternativ när koordinationen eller lungfunktionen är begränsad.

Ta med inhalatorn till nästa besök på vårdcentralen och be sjuksköterskan se hela användningen, från förberedelse till utandning efter dosen. Be gärna om att få visa tekniken själv, eftersom skriftliga instruktioner inte alltid avslöjar de små fel som påverkar lungdepositionen. När teknik, hjälpmedel och inhalatortyp passar ihop blir behandlingen mer förutsägbar. Små justeringar, som rätt hastighet på andetaget, en tät mask eller regelbunden munsköljning, kan på sikt ge friare luftvägar och en tryggare vardag.